Spara och Slösa.
Sann berättelse ur livet.
Det var år 1882 då två nygifta par flyttade till "Lilla Amerika", som platsen kallades, då så mycket folk invandrade p.g.a. tillgången på arbete. Mannarna Lars och Nils fick arbete på tegelbruket och till en början hyrde de som "inhyses". Snart nog när barnen började komma, fick de hyra riktig lägenhet. I varje familj blev det fyra barn. Lars tyckte han ville ha eget hus och köpte en tomt, på vilken han byggde ett hus med två lägenheter. Den ena hyrdes ut. För att kunna köpa tomt och bygga fick Lars låna lite pengar av en, som han skulle bli granne med(Anders Svensson åkare). Lånet skulle betalas tillbaka och Lars betalte 2 kr. i veckan av sin veckopeng på 6 kr. Resten skulle familjen, 2 vuxna och 4 barn leva av.
Nils hyrde än här än där och hade det lite besvärligt att få sin ekonomi att gå ihop. Så småningom kom det fram till tiden för pensionering. Båda två gick några år efter 67-årsåldern. Så fick de pension. Lars fick 30 kr. i månaden och detsamma fick Nils, men Nils fick dessutom något, som då kallades tilläggspension. Det fick den som inget annat än sin pension hade. Men Lars tyckte det var orättvist att han skulle bestraffas, som i alla tider varit "tavarlig", skaffat sig hus och sparat på banken, medan Nils skulle belönas, han som ödslat varje öre av förtjänsten och ibland häftat i skuld hos handlaren. Det blev många och långa förklaringar för Lars och det var inte långt ifrån att han svikit arbetarpartiet, som kunde behandla folket på ett sådant sätt. Det blev att vädja till stoltheten hos Lars, att han var förmer och alltid klarat sig med den äran.
/Detta har hänt, ty Lars var min farfar/
Inga Andersson
|
