| Mormors släkt. |
|
Örtoftaresa.
Ibland tog vi tåget i Åkarp, dit vi gick från Lomma genom Alnarp, till Örtofta. Där skulle vi hälsa på mors släktingar. Det var en kusin till mors mor. Hennes man var statare på Toftaholms gård under Jacobeus. Det var en lång bit att gå från Örtofta station förbi sockerfabriken genom en lång allé (kastanje-) innan man vek av mot Toftaholm och kom upp på backen där statarstugan låg. Den var väl som alla andra statares hus, en lång vitmenad länga med en dörr mitt på. Genom den kom man in i en farstu. Där var två dörrar en till vänster och en till höger, ty det bodde två familjer i längan. Utanför vardera dörren var plats till träskor, träskostövlar och en vattenhink med skopa i. Lägenheten bestod av två rum, av vilka det ena tjänstgjorde som klädkammare och skafferi. Jag minns att där inne stod en säng uppbäddad, ett skåp med kläder, antagligen högtidsstassen, och på ett stort bord stod mjölkfat, låg fläsk och bröd och fanns annan mat. Så egentligen var där bara ett enda rum. Där hade man också spisen där all mat lagades, där åt och drack man och där fick alla familjemedlemmarna sin nattsömn. Morbror och moster kallade vi detta gamla par som bodde där. Han var ryktare på herrgårn, en fin gammal man med skägg. Han hade något av gamla testamentets patriarker över sig. Moster var liten och livlig i sina rörelser. Av barnen blev dottern Augusta gift med kusken Ringdahl på gården och de fick ny fin bostad. Det byggdes ett par fina statarhus lite mer modärna. En av sönerna kom i statens tjänst och blev banvakt så småningom i Ripa. Olof arbetade med lite av varje. Moster Anna var den som i yngre år brevväxlade med min mormor i Amerika, men när hon en gång påminde henne om att hon i gamla Sverige hade en dotter, uteblev breven. Hit till Toftaholm åkte vi under kristiden och ett och annat fläskstycke, några ägg och potatis, kanske smör kom med i korgen hem. Alltid när moster kom på besök hade hon lite med i sin korg. Gris och höns hade de. Det mesta av lönen kom så i natura. Hon var mycket god , moster Anna. Jag minns när morbror dött. Vi bodde i Stockholm då. Det hade kommit ett meddelande av något slag, men far var inte hemma och mor visste inte hur hon skulle göra. Det kostade att resa och kläder och krans och allt. Men hon färgade en lila klänning och när far kom hem från sin resa, blev det att i all hast ge sig iväg till Centralen med mor och väskan. Det var självklart ansåg far. Efter morbrors bortgång fick mor hans sked, som han alltid ätit ur, en hornsked, som han höll i vänster hand. Den är väl använd. Nu är allt detta borta. Statarlivet var hårt, men var godsherren människa, kunde folket ha det bra. De var inte vana vid annat. En son till gamle Jacobeus blev läkare i Stockholm, och han hjälpte de gamla trotjänarna genom att se till dem och betala den medicin de behövde. Sådan omtanke satte de värde på. Patronatet kunde vara på gott och ont, det förde emellertid trivsel med sig. |
|
|
BRÖD
BRÖD |