|
Inför varje förste augusti låg alltid en viss spänning i luften som smittade av sig på alla både de som skulle jaga och deras anhöriga. Alla som hade ett skjutvapen skulle ut den dagen eller rättare natten. Oftast samlades jägarna i något kök på kvällen och som en förberedelse dracks kaffe och gask samt berättades jakthistorier, upplevda och fantiserade. Storjägare och -ljugare i trakten var bl.a Per Franzén, Adel, Håken, Söderberg på Salbotorp. Söderberg bodde ute i skogen och hade väl reda på djuren och dess vanor, så det var kanske inte underligt om det blev gott jaktbyte. Sönerna hans, Ernst och Gustaf, uppfostrades från tidiga år i jaktens alla riter. Gubben lär ha antecknat allt som fallit för bössan. Skrockfull var han, som väl de flesta jägare är.
Harry hade en god bössa, som av någon anledning visat sig skjuta rätt och riktigt. Söderbergs Gustafs bössa var inte riktigt pricksäker. Det var någon som tagit i den och skjutit av ett skott och då vart den förhäxad. Harry som visste hur skrockfull gamle Söderberg var nämnde då att han fått en salva av en gubbe borta i Flymen. Den skulle vara bra mot bössor. " Om han inte kunde få lite tro", sa Söderberg. Ja Harry drog lite på det men om Söderberg lovade att inget säga för se Harry hade lovat den där gubben att inte låna bort det. Harry kom hem och berättade vad som hänt och det blev att i all hast i köket i Saleboda blanda till en trollsalva. Jag tror det var jod, mjöl och olja som ältes samman och lades i en solettburk. Det blev en underlig gråblåbrun färg, ja riktig trollfärg. Gubben Söderberg fick salvan, smorde in Gustafs bössa, som efter det aldrig klickade eller missade ett byte. Så nog var det en riktig trollsalva. De ville förresten ha mera av den vid ett senare tillfälle, men se det gick inte.
|
