| Minnen från Fur.. |
|
Bystämma.
En dag om året var det mannarnas dag i Fur. Det var första maj om eftermiddagen de gav sig iväg på bystämma. På förmiddagen kom budkavlen. Bystämman hölls mellan 14.00 och 20.00. Någon uråldrig tradition har den visst inte varit. Ingen vet med bestämdhet hur det började men traditionen säger att smeden som bodde på allmänningen bredvid Nikolaus Peterssons skulle till byn betala 1 stop brännvin i hyra om året. Det betalde han första maj och bönderna lär då ha samlats för att dela på detta. Denne smed levde under de allra sämsta förhållanden sina sista år. Det berättades när jag 1935 kom till Fur att råttorna var hans dagliga gäster t.o.m. i sängen. Huset brann ner, men de finaste gullvivorna och syrenerna plockades på "smelyckan". Ja så fortsatte man att träffas och dela på "stopet", som antagligen ökades på under årens lopp. Vad hade då byamännen att diskutera? Jo, byn hade några sandtag som var gemensamma och en allmänning nere vid Västersjöns södra del. Nåja, sandtagen avyttrades så småningom och så var det knappast mera att syssla med. Träffarna förlorade sitt värde. Flera av bönderna och "husarna" gick inte för att slippa ha stämman själv och nu är det slut på förstamajkalaset. Gamle fjärdingsmannen Robert Sundin var nog den sammanhållande kraften, och när hans intresse svalnade självdog det hela. Han fick för sig att man skulle skaffa en lur eller ett byahorn till Fur. Harry skulle skjutsa honom och de for bl.a. till Tving för att titta på gammalt horn och gammal budkavle. Så hade "fjärskarlen" hört att Fläsk Anners i Husgöl hade ett gammalt horn och dit körde de. Fläsk Anners hade visst varit vid kronan och därifrån stammade väl alla prylar som fanns i hemmet. Namnet lär han visst fått för att han lagt beslag på fläsk eller för att han varit slaktare. Alltnog frågade Sundin om han inte hade ett horn. Jag kan tänka att Sundin vart något till glad när han hörde det men nog skulle jag velat se Sundins anlete, när Anners kom fram med hornet. Det var nämligen ett horn att blåsa signaler i vid regementet. "Nej för smäksingen": sa nog fjärdingsman. En budkavle gjorde emellertid Sundin av en träbit. De mest trogna besökarna på bystämman var förutom bönderna, handlaren, fjärdingsmannen skräddaren och Karl Engström. Det bjöds kaffe när mannarna kom och sedan hölls stämman. Därefter bjöds på smörgåsmat och klockan 8 vinglade gubbarna hem. Det är nästan synd att bystämman försvunnit för även om inga sandtag finns eller snöskottning och vägunderhåll är där säkert alltid något gemensamt för byn att avhandla och om inte annat kunde den bibehållas som sällskaplig samvaro. |
|